Hanna Hellquist är tillbaka från semestern, skriver som vanligt läsvärt och fyndigt, även om jag tycker att förra veckans krönika från På Stan är ännu bättre. Jag får lite ont i magen av den, eftersom hon träffar in hur det är så jävla klockrent. Jag har försökt bättra mig under åren, 90% av tiden tänker jag att allt som är gott gör gott på det ena eller andra sättet så länge man slutar äta när det inte är gott längre, jag kommenterar aldrig vad eller hur mycket andra äter när vi äter tillsammans (utom möjligtvis "vad gott det ser ut"), jag försöker tänka att en funktionell kropp är en fantastiskt bra kropp.
(Men lik förbannat väger jag mig regelbundet, kalorikompenserar på helgerna när jag äter chips och dricker vin, koketterar med att jag gick ner alla tjugo graviditetskilon + lite till på åtta månader efter att lillen var ute, och ärligt talat: Det är egentligen vidrigt gjort av mig att gå omkring och låtsas som att det är skitlätt att vara smal. Jag kämpade för att gå ned i vikt igen, gick en mil om dagen, tränade flera gånger i veckan och förbrukade åtskilliga kilon kesella med hallon och hermesetas till mellanmål. Visst, det är lättare att hålla vikten än att gå ner, men ibland glömmer man att säga det finstilta, som att man äter popcorn med ranchdip istället för middag ibland.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar