For now - arbetssökandet är över

Hurra! Fick just klart att jag har ett arbete från och med nästa måndag!

Jag vickade innan graviditeten, vicket gick ut, och nu får jag vikariera på samma ställe igen! ♥♥♥:ade mina arbetskamrater, själva jobbet och det ligger 10 minuters promenadavstånd från vår nuvarande lägenhet - 3 minuter när vi flyttat om några veckor...

Detta innebär också att JAG KAN INSTRUERA IGEN! A-kassan är kinkig med extrajobb, man har bara ett visst antal dagar att jobba deltid på och instruerar man en timme i veckan så försvinner de dagarna ganska snabbt...men no worries, nu kör vi allt på en gång! Yay me!

Dessa ansökningar...

Har skickat iväg en himla massa ansökningar och förvånas lite över hur ofta man "gärna ska skicka med en bild" på sig själv. Never dunnit. Ärligt talat så känns det lite läskigt, av flera anledningar:

1. Om jag blir bortsållad i första vändan, ska jag då både bli ledsen för att jag är för dålig och för ful? Hur vet jag att personalvetaren som gick igenom ansökningarna verkligen läste mitt CV eller bara kastade en blick på min leende nuna och tänkte "no way".
2. Nu har jag iofs ett fullt normalt och ganska trevligt utseende - men jag tycker det är lite jobbigt att veta att det finns massor av människor som läst mina lismande brev och kan titta vad jag har i korgen på affären, hur tunga vikter jag tar på gymmet och om jag petar mig i näsan när jag sitter i bilen. Det senaste i PA-kretsar kanske är att ta facebook-stalkingen ut på gatan, det kan ju inte jag veta?
3. Men den viktigaste frågan är ändå vad tusan man ska skicka med för en bild? Ska jag stå vid ett träd och posera onaturligt? Actionbild med armhävningar? Porträttfoto med brett leende och crazyeyes? Stockphoto-stuk med businesskläder och clipboard? Möjligheterna för att misslyckas är oändliga.

("Amazed business woman at her laptop")

Bodywork will set you free

Jahapp, tillbaka i mitt mörka hörn på biblioteket, solen skiner ute och jag ska skicka iväg lite pappersansökningar. Har försökt sitta lite hemma under förra veckan men det funkar verkligen inte, det blir förvisso mycket enklare att äta hyfsat regelbundet, men å andra sidan blir man ständigt avbruten när man håller på med något, om inte av gråtande barn så av "har du koll så ska jag bara [...]". Nej, denna vecka ska jag nog pendla mellan gym-bibliotek-arbetsförmedling så jag får något gjort. Har dessutom fått i uppdrag att lära mig ett förkoreograferat pass till efter midsommar, det kommer ta lite tid känner jag (är helt tokigt dålig på att komma ihåg koreografi jag inte gjort själv), och det funkar inte att göra hemma...

Nåväl, påminner mig om att det här förhoppningsvis är en kort period av livet, snart har jag ett jobb - men det känns lite som tentaperioderna när jag pluggade, man har mycket fri tid, men man kan aldrig känna sig ledig, jag känner hela tiden att det är något jag borde göra, att jag borde kämpa lite mer, att jag måste använda dagarna så jag slipper skiten snart. Problemet är bara att det inte finns någon studieplan, inga betygskriterier och när jag väl kommer till intervju så tycker jag sällan att jag får feedback? Jag tror jag varit på 10-15 anställningsintervjuer under mitt liv, fått hälften av arbetena och i de övriga fallen har jag fått något slags debriefing med feedback från kanske två arbetsgivare. Lätt att gräva ned sig med andra ord, jag har inte varit arbetslös på tio år och den här månaden har känts sjukt lång.

Men nu gör jag något av min dag, ansökningarna ska bara adresseras och postas, förhoppningsvis leder något någon vart snart. Musik för pepp, vad får man om man blandar den här


och den här?

Stayin' positive

Solen skiner ute, det är äntligen helt tokigt varmt och helt fel dag att gå upp och grädda ett härligt surdegsbröd till sin familj innan man åker till ett mörkt hörn på bibblan

(nån jävel snodde min fönsterplats, där har man för att man är huslig och kommer sent)

och does one's shit. Vilket för dagen verkar vara "inte ett skit". Har upptäckt clip.dj där man kan ladda ner musik från youtube till sin portabla musikspelare och det och en kompletterad spontanansökan till stadens "universitet" är väl ungefär vad jag lyckats åstadkomma idag. Så nu sitter jag och äter på mina proteinpannkakor som är så torra att det dammar i munnen och formligen sprudlar av livsglädje och njutning. Nåt i den stilen, i alla fall. Nästa gång ska jag komma ihåg att frysa kylklamparna så jag kan ta med mig nåt slags keso eller kesella till, deras torftighet dämpas lite av det...

Nåväl. Snart ett nytt försök med bodypump, funderar på att byta ut dagens promenad mot crosstrainer innan passet så jag har en ursäkt att smita tidigare...nu har jag ju i alla fall ny musik till träningen!

Opeppen

Vaknade håglös till en gråmulen dag, tog mig i kragen och körde lite planlösa axelövningar, fokuserade burpees, samma-rutinövningar-jag-alltid-kör och avslutade med att roa övriga morgonpigga med höftlyft (de där när man ligger på rygg och juckar uppåt). Masade mig sedan till bibblan och nu sitter jag, helt oföretagsam, och funderar på vad jag ska göra av min dag?

Kan tillägga att jag under min första dag på arbetsförmedlingen tittade förundrat på alla tomma blickar och nedslagna ansiktsuttryck, hade tre arbetsintervjuer i ryggen och kände mig osedvanligt hurtfrisk i jämförelse med alla zombies runtomkring. Jag tänkte att det där blir aldrig jag men två veckor senare sitter jag som en zombie på biblioteket och tuggar på ett äpple (förlåt alla runtomkring) och känner mig lite som en kackerlacka.

Nåväl. Det blir väl sådana dagar också, dags för dopning medelst kaffe och kanske försöka få användning för den där prestationspsykologin jag läst så mycket om + kanske komma på vad det är jag ska prestera idag...