Jag har aldrig varit något jättefan av Les Millsliknande koncept, när jag jobbade på mitt förra gym fick vi ofta reklam från just L.M. där de framhävde fördelarna med att alla instruktörer kör samma koreografi+musik (lättare att få vikarier, instruktören spelar mindre roll, kvalitetssäkring av passen, ingen stress över inspirationskramp etc) - men går man på ett par pass i veckan blir det lite tjatigt. Visst, personligheten hos instruktören spelar in, men förkoreograferade pass är för mig lite som att under tre månaders tid bara få äta till exempel makaroner med korv och ketchup - med variationen persilja, basilika eller svartpeppar = skittråkigt.
Nåväl. Om två veckor ska jag i vilket fall köra mitt första förkoreograferade pass och jag är lite stressad, att lära sig någon annans koreografi till en låt x6 jag inte valt själv och krydda anrättningen med chili (ha ha) är fan inte så lätt. På onsdag ska vi träffas och köra igenom allt och det känns sådär alltså...eftersom jag är ny och inte har gamla anläggningsmeriter att luta mig tillbaka på så blir det lite hit or miss. Jag tröstar mig med att stress är min bästa vän för att göra mitt yttersta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar